Vad gör du med ett gammalt VHS-band med ett TV-program där ditt barn medverkar – eller ett kassettband med en radiointervju med en familjemedlem som inte längre finns i livet – när du inte längre äger någon apparat som kan spela upp det?
Det är en fråga som svensk upphovsrättslagstiftning får allt svårare att hantera.
Upphovsrättslagen ger under vissa förutsättningar människor rätt att framställa ett eller några få exemplar av offentliggjorda verk för privat bruk. Samtidigt begränsar lagen möjligheten att anlita någon annan för att utföra kopieringen.
Det var inget stort praktiskt problem när videobandspelare, kassettbandspelare och annan nödvändig utrustning fanns i svenska hem.
I dag ser verkligheten annorlunda ut.
Videobandspelare tillverkas inte längre. Många andra apparater för äldre ljud- och videoformat har också försvunnit från marknaden. Den utrustning som fortfarande finns blir allt äldre, reservdelar försvinner och kunskapen om hur apparaterna repareras och används blir alltmer sällsynt.
Konsekvensen är paradoxal:
En människa kan ha rätt att kopiera en gammal inspelning för privat bruk – men sakna praktisk möjlighet att göra det eftersom utrustningen inte längre finns i hemmet och lagen begränsar möjligheten att låta någon annan utföra kopieringen eller formatkonverteringen.
Utredningen skulle modernisera reglerna
Problemet är särskilt intressant mot bakgrund av det uppdrag regeringen gav den statliga Utredningen om upphovsrättens inskränkningar.
Utredningen skulle göra en fullständig översyn av upphovsrättslagens inskränkningsbestämmelser med sikte på ett tydligare och modernare regelverk.
I uppdraget ingick att beakta teknikutvecklingen och förändrade konsumtionsmönster och överväga om utvecklingen hade medfört nya legitima behov eller inneburit att befintliga regler inte längre var tillräckligt väl anpassade till sådana behov.
Resultatet presenterades i SOU 2024:4, Inskränkningarna i upphovsrätten.
Utredningen behandlade uttryckligen privatkopieringen och 12 § upphovsrättslagen men kom fram till att det inte hade framkommit något behov av ytterligare lagstiftningsåtgärder i bestämmelsen.
Samtidigt hänvisade utredningen bland annat till den tidigare utredningen om privatkopieringsersättning, SOU 2022:20. Den utredningen hade dock uttryckligen inte haft i uppdrag att överväga förändringar av bestämmelserna i 12 §.
Sedan pekade RESTORED på det konkreta problemet
RESTORED Scandinavia AB arbetar med att digitalisera och bevara äldre ljud- och bildupptagningar.
När regeringens fortsatta lagstiftningsarbete om privatkopiering remitterades 2025 lämnade RESTORED ett eget yttrande till Justitiedepartementet.
Företaget pekade då på just det praktiska problem som teknikutvecklingen skapat.
Det kan finnas gamla TV-program på VHS där barn, föräldrar eller andra familjemedlemmar medverkar. På kassett- och rullband kan det finnas inspelade radioprogram och intervjuer med människor som kanske inte längre finns i livet. Inspelningarna finns kvar, men apparaterna som människorna behöver för att själva kopiera dem gör det allt oftare inte.
RESTORED föreslog därför att en privatperson, när kopieringen i sig är tillåten för privat bruk, också ska kunna anlita någon som har den gamla utrustningen och kunskapen för att utföra själva kopieringen eller formatkonverteringen.
Förslaget innebar inte att fler verk skulle få kopieras, att fler exemplar skulle få göras eller att kopiorna skulle få spridas, publiceras eller säljas.
Rätten till privatkopiering skulle vara densamma.
Det enda som skulle förändras är vem som får utföra den tekniska överföringen.
En rättighet som konsumenterna redan har och betalar för
Privatkopiering är inte bara en möjlighet som erkänns i upphovsrättslagen. Till rätten är också knuten en privatkopieringsersättning som ska kompensera upphovsmän och andra rättighetshavare för den kopiering som lagen tillåter.
Ersättningen betalas formellt av de företag som tillverkar eller för in de produkter som omfattas av systemet, men kostnaden kan föras vidare genom produktpriset. Regeringen konstaterar därför själv att privatkopieringsersättningen ytterst finansieras indirekt av privatanvändarna. Bland de digitala lagringsmedier som omfattas finns exempelvis hårddiskar och USB-minnen.
Det gör situationen än mer motsägelsefull.
Den enskilde konsumenten är med och finansierar ersättningen för rätten till privatkopiering, men riskerar samtidigt att inte kunna utnyttja samma rätt för sina äldre inspelningar när den nödvändiga tekniken har försvunnit ur hemmet och lagen begränsar möjligheten att anlita någon som fortfarande har utrustningen och kunskapen.
För RESTORED är detta inte en fråga om privatkopieringsersättningens existens eller om vem som administrerar den. Det är en fråga om att en rättighet som lagstiftningen erkänner – och som det dessutom finns ett särskilt ersättningssystem för – också måste vara praktiskt möjlig för människor att utnyttja.
Regeringen konstaterade först att något faktiskt problem inte hade framkommit.
I det fortsatta lagstiftningsarbetet konstaterades att det inte hade framkommit att begränsningen av möjligheten att anlita utomstående utgjorde något faktiskt problem.
RESTORED invände mot just detta.
När regeringen senare lade fram proposition 2025/26:184 återgavs RESTOREDs invändning uttryckligen. Regeringen beskrev företagets förslag om att möjligheten att anlita utomstående borde utvidgas till formatkonvertering från exempelvis kassett- och VHS-band till modern teknik.
Därmed hade ett konkret praktiskt problem faktiskt blivit presenterat för regeringen innan lagstiftningsarbetet var avslutat.
Men regeringen valde ändå att inte gå vidare med frågan.
Motiveringen var att konsekvenserna av en sådan förändring för berörda rättighetshavare och andra inte kunde övervägas inom det aktuella lagstiftningsärendet. Begränsningen skulle därför behållas.
RESTORED begärde att få se underlaget
RESTORED har därefter begärt ut allmänna handlingar från Justitiedepartementet som skulle kunna belysa regeringens bedömning.
Departementets svar är att det inte finns några sådana allmänna handlingar och att regeringens överväganden i sin helhet framgår av propositionen.
Det väcker nya frågor.
– Utredningen hade till uppgift att se på hur bland annat teknikutvecklingen påverkat upphovsrättens inskränkningar. Den fann inget visat behov av att ändra den här begränsningen. När vi sedan visade regeringen ett mycket konkret sådant behov fick vi beskedet att konsekvenserna av förändringen inte kunde övervägas inom lagstiftningsärendet. Det är svårt att förstå, säger Sven Östlind, vd för RESTORED Scandinavia AB.
”Rättigheten riskerar att bara finnas på papperet”
För RESTORED handlar frågan inte om att utvidga rätten att kopiera upphovsrättsskyddat material.
Den handlar om människors praktiska möjlighet att använda en rätt som redan finns.
– Tänk dig att du har ett 40 år gammalt VHS-band med ett TV-program där din mamma intervjuas. Du kan ha rätt att göra en kopia för privat bruk. Men du har ingen videobandspelare längre. Ingen ny går att köpa. Ska du då behöva leta efter en 40 år gammal apparat, få den reparerad och lära dig använda den för att kunna utnyttja en rätt som lagen redan ger dig?
– Det blir särskilt svårt att förklara när vi samtidigt har ett system där rättighetshavarna får ersättning för den privatkopiering som människor tillåts göra och där kostnaden ytterst finansieras indirekt av privatanvändarna. Människor är alltså med och betalar för en rättighet som för äldre inspelningar riskerar att bli praktiskt omöjlig att utnyttja.
– Tekniken som lagen i praktiken förutsätter håller på att försvinna ur svenska hem. Till slut riskerar privatkopieringsrätten för äldre inspelningar att bara finnas på papperet.
Frågan går nu vidare inför valet
RESTORED vill inför riksdagsvalet få veta hur de politiska partierna ser på frågan:
Ska människor som har rätt att kopiera en äldre inspelning för privat bruk också kunna anlita någon som har den utrustning och kunskap som krävs för att utföra kopieringen eller formatkonverteringen?
– Om svaret är nej vill vi gärna veta varför. Vilka ytterligare konsekvenser för rättighetshavarna uppstår av att en specialist utför den tekniska överföringen, om vad som får kopieras, antalet tillåtna kopior och kravet på privat användning fortfarande är oförändrade? säger Sven Östlind.
– Gamla band väntar inte på lagstiftaren. Utrustningen blir äldre för varje år och kunskapen att hålla den fungerande försvinner. Det här är en fråga som behöver lösas medan det fortfarande finns teknik kvar att rädda inspelningarna med.
Bakgrund och dokumentation
Läs mer:
• Remissvar Privatkopiering RESTORED Scandinavia AB
• Regeringens proposition 2025/26:184 Privatkopieringsersättning (se sidan 35)
• SOU 2024:4 – Inskränkningarna i upphovsrätten
• Justitiedepartementets ärendeförteckning för Ju2025/01727 (t.o.m. 2026-08-18).
• Justitiedepartementets svar på RESTOREDs begäran om handlingar.
Kontakt
Sven Östlind, VD
RESTORED Scandinavia AB
sven@restored.se
Tel: 0700-928052
