Marknaden för digital överföring av smalfilm m.m.
LEVERANTÖRER
Det finns ett stort utbud av mer och mindre seriösa leverantörer på marknaden, som annonserar om att överföra film, bilder och ljud. Efter att ha träffat många kunder som har lämnat in filmer till olika aktörer och fått ett resultat på skalan ”dåligt – uselt” vågar vi ändå gissa att merparten av dessa leverantörer inte är oseriösa men många saknar den kunskap och/eller erfarenhet som krävs för ett resultat av högsta kvalitet.
Ofta förlitar man sig på automatiserade processer, t.ex. med automatisk färgjustering där färgerna justeras efter en normalfördelningskurva. Alla som har använt fotoredigeringsprogram med funktioner som ”Automatisk färg”, ”Automatisk toning” och ”Autokontrast” vet att det på vissa bilder ger ett bra resultat medan andra bilder blir mindre lyckade. Att justera färger kräver kompetens och ett tränat öga. Justerar man en färg påverkas även andra färger och vissa färgnyanser, t.ex. väggar med Falu Rödfärg, hanterar inte datorerna med automatik på rätt ställen.
När tidningen Ljud & Bild gjorde en stor test av överföringar av smalfilm på den Svenska marknaden, lämnades svidande kritik mot olika leverantörer.
- ”Den här överföringen är i stort sett helt oanvändbar.”
- ”Här är framför allt exponeringen ofta för ljus så att ljusa delar av bilden blir knallvita utan innehåll. Här används tydligen ingen korrekt inställd gammakompensation, och knappast heller någon manuell justering. Dessutom är bilden ofta ordentligt oskarp i vänstra delen av bilden.”
- ”Dessutom finns en mycket tydlig vinjettering i bilden från Dubbel-8, alltså att bildens kanter blir mörka.”
- ”Bildkvaliteten den här gången är dock så riktigt dålig att någon borde ha upptäckt och reagerat. Men antingen har ingen sett felet, eller inte brytt sig.”
- ”Återgivningen blir aldrig så dålig som från XXX men heller aldrig så bra som från Uppsala Bildteknik. Bildens upplösning är lite lägre än hos den senare, och färgbilderna får i regel lite rödstick.”
Uppsala Bildteknik nämns ovan och var testets vinnare. Några av testpanelens omdömen följer här:
- ”Bilderna är de bästa i det här testet”
- ”Här är bilderna väl exponerade men har märkbart högre kontrast. De är alltså mer färdigbehandlade. Det ger ett skarpt och tydligt intryck.”
- ”Ändå är avvägningen bra och av de kommersiella överföringarna är den här klart bäst.”
Med erfarenhet sedan 30 år av Uppsala Bildteknik är RE*STORED glada över att kunna erbjuda företagets tjänster i Göteborgsregionen. Vi tar emot filmer i vår butik i Lindome, hjälper till med inventering och prisuppgifter, fungerar som ”bollplank” före, under och efter överföringen och transporterar för en låg avgift filmerna tryggt personligen till och från Lindome och labbet i Uppsala. Med RE*STORED får du en lokal personlig kontakt i Västsverige som ger dig närvaro och trygghet.
Om man gör rätt val och inte väntar för länge så kan de gamla filmerna, bilderna och ljudbanden ge mycket glädje för många. Väntar man för länge åldras materialet i värsta fall bortom räddning och dagens tjänster kanske inte längre finns att tillgå. När du kommer till oss med film så får du ett underlag som kan användas för att ta beslut och du är inte bunden till något innan du har lämnat bekräftelse på vad du vill beställa.
Att överföra film, DIA-bilder, video- och ljudband genom RE*STORED är inte dyrt, det är prisvärt! Det är först när man anlitar någon som presterar ett dåligt resultat som det blir dyrt, eller ”dyrköpt” som det kallas. Vill du inte nyttja RE*STOREDs och Uppsala Bildtekniks tjänster rekommenderar vi att du frågar vänner och bekanta efter referenser och väljer en leverantör som någon med trovärdighet kan gå i god för genom tidigare resultat. Titta dock på Uppsala Bildtekniks hemsida och speciellt de exempelfilmer som postats där och visar jämförelser mellan Uppsala Bildteknik och andra leverantörer med likvärdig utrustning. Resultatet sitter som tidigare nämnts inte enbart i utrustningen utan till lika stor del i kompetensen hos operatören.
MARKNADEN
Filmerna kastas
Den kanske största faran för gamla filmers och ljudbands bestående är att de ofta slängs vid generationsskiften. Den övertagande generationen eller de som städar i förråden vet inte alltid vad som finns på filmerna och kastar dem. Många som är unga idag har inte ens sett gammal fin smalfilm och vet inte vad det är. Intresset för gamla filmer, släktforskning m.m. uppstår många gånger först när man har kommit en bit i livet och t.ex. fått egna barn eller barnbarn som växer upp och det bästa för att rädda gammal film med fina och värdefulla minnen kan vara om den generation som har filmat väljer ut vilka filmer som kan vara intressanta för följande generationer och ger filmerna nytt liv genom digital överföring.
Livslängd på inspelade CD/DVD-skivor, hårddiskar
Det finns olika åsikter om vilket sätt som är bäst för lagring av digital information och det enda vi kan säga med visshet är att vi inte vet vad som händer i framtiden. Vi kan gissa och göra kvalificerade antaganden som kan färgas dels genom kunskap och erfarenhet, dels av koppling till kommersiella intressen t.ex. av företag som tillverkar och/eller säljer olika typer av lagringsmedia. En av de sakkunniga aktörer som inte har kommersiella intressen i försäljning av lagringsprodukter är Riksarkivet. I dokumentet ”Långtidslagring på CD och DVD” skriver Riksarkivet Citat: ”En optisk skivas livslängd är avhängig en rad faktorer. Somliga faktorer kan användaren påverka, andra inte. På inspelningsbara CD-R och DVD-R bränns data in i ett färglager. Detta färglager är en av skivans känsliga punkter, färgen i skivan kommer över tid obönhörligen att brytas ner och göra skivan oläsbar. De faktorer som inverkar på livslängden för en bränd skiva slutar dessvärre inte bara med dess färglager. Den använda brännarens kvalitet, förvaring av skivorna (innan och efter bränning), hanteringen av skivorna, framställning av skivan, samt skivans kvalité, är några faktorer som kan påverka livslängden. Som tydligt framgår är riskerna med mediet många och diversifierade i sina karaktärer.”
På sidan https://riksarkivet.se/hantering-av-olika-medier skriver Riksarkivet om vilket medium som är det bästa för datalagring och kommer fram till att det kan vara vanskligt att säga då det kan vara en kostnadsfråga.
Citat DVD-skivor: ”Användandet av skrivbara CD- och DVD-skivor – CD-R etc och DVD-R etc, som lagringsmedium är mindre lämpligt.”. I dokumentet ”Långtidslagring på CD och DVD” anges Citat: ”Skivorna är inte ett medium lämpligt för långtidslagring av data, för ändamålet är databärartypen alltför osäker i sin beständighet.”.
Citat Hårddiskar: ”För privatpersoner och mindre verksamheter är hårddiskar idag troligen det bästa alternativet, förutsatt att man hela tiden gör backup på oberoende maskiner. Mekaniken i en hårddisk kan gå sönder och skada magnetskiktet.”
Riksarkivet summerar sina slutsatser: ”Digital information med t.ex. text, musik och bilder, har en kort livslängd. Den är avhängig utvecklingen av programvara och teknologi och kräver kontinuerliga insatser som uppdatering, kopiering och genomtänkt back-up-strategi för att kunna bevaras så länge som man önskar.”
Vi bör notera att Riksarkivets rekommendationer är publicerade 2011 och refererar till källor från 2003 och 2006 och kan därför inte utesluta att de s.k. ”Arkivbeständiga” CD/DVD/BluRay-skivor som finns på marknaden idag adresserar delar av de problem som nämns.
Många har redan överfört sina filmer och band till digitala format och förvarar detta på vanliga DVD-skivor utan kännedom om att sådana skivor anses ha en begränsad livslängd på 3-30 år innan det reflekterande silverskiktet inuti skivan oxiderar och skivan blir obrukbar. Det kan med andra ord vara klokt att kopiera sina gamla DVD-skivor till nya arkivbeständiga diton. De som har överfört smalfilm till VHS-band bör även överväga att göra en ny kvalitativ digital överföring av de gamla filmerna, eller föra över VHS-banden till digitalt media om kvaliteten är av sekundär betydelse. Diskutera gärna med oss på RE*STORED, vi föreslår lösningar som passar olika behov och önskemål!
Plast försämras över tiden och kan i vissa fall vara brandfarlig
Det finns många typer av plastmaterial. Alla material som har använts för film, video- och ljudband försämras med tiden. För felaktigt förvarad film kan nedbrytningen påskyndas. Polyesterfilm som började bli vanligt först i slutet av 1990-talet har bättre hållbarhet än sina föregångare. Filmerna kan se bra ut under många decennier men när nedbrytningen sätter igång kan det gå relativt snabbt innan filmerna inte längre kan ses.
Nedbrytningen kan påverkas beroende på hur filmerna förvaras. För film och band som t.ex. börjat lukta vinäger är det riktigt bråttom. Då det är vanligt att filmer och band ligger utan tillsyn i förråd under många år kan det vara svårt att övervaka hur de påverkas över tiden och i den miljö de befinner sig med variationer i värme, kyla och luftfuktighet. Gamla ljudband kan klibba ihop beroende på en kombination av hur de förvaras och de bindemedel som vissa tillverkare använde under olika tidsperioder. Det kan finnas möjligheter att rädda sådana band men det kräver en speciell hantering. Riktigt gammal film (tillverkad före 1955) kan bestå av celluloid, vilket tillsammans med dess ljuskänsliga silvernitratskikt bildar nitrocellulosa som är mycket brandfarligt. Sådan film behöver förvaras extra omsorgsfullt då den kan självantända vid 42 graders värme.
För ljudband och videoband, vilka bygger på en tunn plastfilm med ett ytskikt som kan magnetiseras, leder tiden till att magnetstyrkan avtar, vilket påverkar kvaliteten hos ljud och bild. Vissa band släpper med tiden ifrån sig delar av sin beläggning, vilket kan fastna på ton- och videohuvuden och andra delar i bandspelare och videobandare som då
behöver rengöras ofta. Man bör undvika spela sådana band då de gradvis försämras.
Marknaden, alltså de personer som har film, bilder, video- och ljudband i lådor och kassar på vinden eller andra förråd, är begränsad till de filmer som finns kvar och inte redan har överförts digitalt. Marknaden ökar inte, den minskar relativt snabbt vilket är ett skäl till att anta att företag inte kommer att investera i omfattande utbildning av ny personal när dagens specialister går i pension med hantverket.
Några exempel på anledningar till att marknaden minskar och på sikt försvinner:
- Vid generationsskiften, när yngre generationer tar över tidigare generationers filmer, vet de inte alltid vad filmerna innehåller och ser bara att det kostar pengar. Filmerna åker på tippen eller blir liggande till de förstörs.
- Film förstörs vid brand (gammal Nitratfilm kan självantända vid 42 grader C), vattenskador, fukt och mögel vid olämplig förvaring, påverkan av magnetiska föremål (video- och ljudband).
- Smalfilm blir med tiden skör och går lättare av. Man upplever att projektorn ”tuggar i sig” och bränner sönder film.
- Videoband tappar magnetstyrka och kan ibland av misstag ha spelats över med TV-program.
För smalfilmer som har överförts till VHS-band håller filmen en avsevärt lägre kvalitet än den gamla originalfilmen. Dels p.g.a. VHS-formatets låga upplösning, dels p.g.a. att de gamla videobanden gradvis försämras med avtagande magnetstyrka och annan påverkan. Många skulle vilja göra en ny överföring men det är inte ovanligt att smalfilm har kastas efter att den överförts till VHS eller CD/DVD. Om överföringen inte blev av god kvalitet kan den göras om ifall originalfilmerna finns kvar.
Ett för många oväntat tillkommande behov är alla de som redan har överfört film till CD/DVD och lagringsmediet är vanliga standard CD/DVD-skivor med livslängd på 3-30 år (det vanliga som fotobutiker fortfarande erbjuder). Det kan det vara aktuellt med kopiering av de gamla skivorna till arkivbeständiga DVD-skivor med upp till 100-års livslängd, vilket vi erbjuder. Man kanske även vill överföra DVD-skivor till redigeringsbar film på USB-hårddisk för att även kunna redigera och lägga upp film i ”molntjänster” för att kunna låta nya generationer titta på filmerna på sätt som de väljer.
